Två som håller handen `vänskap` och ett lejon. De är så skickligt gjorda.

Tänk att kunna göra det.

Här kommer några fler snöskulpturer.

Kolla gärna in min andra blogg. bloggspace, http:/muslimahfajr.

Jag lägger in en ny artikel om islam också. EN KHUTBA FRÅN MOSKEN PÅ FREDAGAR. Jag brukar gå dit varje fredag och det är veckans höjdpunkt.

Man träffar andra som delar ens tro och man lär sig massor från khutba.

Barnuppfostran i islam

Dagens khutba handlar om barnuppfostran i islam. Allah (swt) säger i den heliga Koranen: "Troende! Skydda er själva och era familjer mot den eld som har människor och stenar till bränsle, och som mäktiga och stränga änglar vakar över, änglar som aldrig brister i lydnad för Gud, vad Han än befaller dem, och som utför allt som åläggs dem." (Al-Tahrim:6)

Vi lever i ett svårt samhälle där många människor har gått vilse. Majoriteten är icke-muslimer och de flesta av dessa förnekar att Allah finns. Av de muslimer som bor här är många icke-praktiserande och okunniga om islam. Även bland de som praktiserar är okunnigheten stor och de som får lida mest av detta är våra barn. De slits mellan majoritetssamhället och familjen utan att ha en stadig grund att stå på.

Många av våra barn praktiserar tyvärr inte islam. En del kan inte ens göra wudu eller besöka toaletten på ett islamiskt sätt. Många muslimska barn klarar inte heller av skolan och några röker, dricker alkohol och tar droger, astaghfiruallah. En hög andel av de som sitter i fängelse är våra muslimska barn. Detta pga. att vi inte tar hand om våra barn och uppfostrar dem islamiskt. Vi kan inte skylla på samhället även om samhället har stor påverkan. Vi kan inte skylla på skolan även om skolan har stor påverkan. Vi kan bara skylla på familjen som måste ta hand om och uppfostra barnen på ett islamiskt sätt. Det första och största ansvaret ligger hos föräldrarna och detta är klart och tydligt i Profetens (saas) hadith:

"Alla är ni fåraherdar och var och en är ansvarig för sitt folk. Imamen är fåraherde och ansvarig för sitt folk, mannen är fåraherde i sin familj och ansvarig för sina familjemedlemmar, kvinnan är fåraherde i sin mans hus och ansvarig för familjemedlemmarna." (Bukhari, Muslim).

Kära föräldrar, ni måste tänka på att Allah (swt) kommer att fråga er på domedagen om era barn. De är en prövning (fitna) och Allah (swt) bevakar hur ni tar hand om dem. Allah (swt) säger i Koranen: "Era ägodelar och era barn är inte annat än medel med vilka Han prövar er, hos Allah väntar en rik belöning." (Anfal:28)

Många föräldrar tar hand om sina barn när det gäller dunja (detta livet) med mat, kläder osv. men de struntar i akhira (nästa liv). De ger inte sina barn en stark iman (tro) och planterar inte fruktan och kärlek till Allah i deras hjärtan. Sällan hör man om att föräldrar sitter och läser Koranen tillsammans med sina barn eller berättar Profeten Muhammeds (saas) sira (historia) för dem.

Att lära sina barn hur man utför bönen är obligatoriskt för alla muslimska föräldrar. Allah (swt) säger i den heliga Koranen: "Uppmana din familj att förrätta bönen och var tålmodig i att utföra bönen." (Taha:132) Allah förklarar i denna vers att vi som föräldrar måste lära barnen hur man ber och att vi är ansvariga för att de ber. Om man inte kan komma till moskén för att be så är det viktigt att man istället samlar sin familj till bönen.

Föräldrar måste också kontrollera sina barns kompisar. Kompisar har stort inflytande och om barnen har dåliga kompisar så påverkas de negativt, men om de har bra kompisar så påverkas de på ett positivt sätt.

Vi måste vara kloka när vi uppfostrar våra barn och ha stor barmhärtighet, ödmjukhet och tålamod (sabr). Vi får aldrig ge upp.

Vi måste göra bra dua för våra barn och aldrig göra dua mot våra barn där vi tex. ber Allah (swt) att straffa dem.

" Och de som ber: Herre! Låt våra hustrur och barn skänka oss glädje och gör oss till föredöme för de gudfruktiga! För sitt tålamod i livets alla skiften skall sådana människor belönas med de högsta belöningar i paradiset och de skall hälsas välkomna med fredshälsningen. Där skall de förbli i evig tid, där är det gott att ha sin boning och gott att vara!" (Furqan:74-76)

Aishah AbuBakrs dotter

Hon var kvinnan som hade ett utmärkt minne; hon fick äran att vara källan till oerhört många hadither på grund av att hon umgicks mycket med Mohammed Guds frid och välsignelse vare över honom. Hennes kunskap i många områden av Islam såsom fiqh och Shariah, hennes visdom inom tolkning, hennes dominerande kunskap om Profetens Guds frid och välsignelse vare över honom lära, hennes trovärdighet och integritet, alla dessa egenskaper har gjort henne till en av de mest anmärkningsvärda personligheterna genom tiderna.

Hon var en väldigt godhjärtad person och ingen som var behövande lämnade hennes hus tomhänt. Det här är berättelsen om ´Aishah, må Allah vara nöjd med henne, en av Profeten Mohammeds Guds frid och välsignelse vare över honom fruar, vår moder;
Aishah föddes år 614 e.kr, hennes mamma var Umm Roman och hennes pappa var Abu Bakr Siddique, en Gudsfruktig man som var den främsta supportern till Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom. Aishah var mycket välsignad genom att växa upp i denna islamiska miljö, med så goda föräldrar.

Hennes favorit nöje som liten var att gunga och leka med dockor. Vid ett tillfälle då Aishah knappt var 5 år kom Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom och hälsade på hennes pappa. Han såg han henne leka med en häst som hade vingar, och frågade henne vad det var för något. Hon svarade att det var en häst, han log och sa att hästar har ju inte vingar! Hon svarade snabbt att Profeten Sulaimans hästar hade vingar! Bara detta var något som visade hennes intelligens, klipskhet och kunskap inom historia och religion - vid så ung ålder!


Hon hade ett minne likt en dator, som aldrig verkade svika henne. När muslimerna utvandrade från Mecka till Medina (Hijra) med Profeten, var Aishah bara 8 år men hon kom ihåg massor utav små detaljer utav resan. Aishahs kunskap var oerhört stor, och hon återberättade massor av hadither; tack vare henne, har vi 2210 hadither att läsa och få kunskap av. Under kalifaten på Abu Bakr Siddique, Umar bin Al-Khattab, Uthman bin Affân och Ali ibn Tâlibs tid, var hennes fatwa accepterade. Hon hade mycket kunskap och många av kompanjoner frågade henne om saker såsom den islamiska lagen om arv osv.


Vid 9:års åldern flyttade Aishah in i Profetens hus, det var inget kungligt slott hon flyttade till utan ett litet rum, med väggarna gjorda utav lera och taket gjort utav ris och löv. För att det inte skulle regna in täcktes taket med en filt. En matta, en tunn madrass, en kudde fylld med bark, en vattenbehållare utav läder, en liten tallrik utav lera, ett litet glas var allt som fanns i rummet. Det fanns inga tecken på rikedomar eller pampiga saker, men detta lilla rum var fyllt utav själsliga skatter.


Även om Aishah levde fattigt och inte hade mycket själv gav hon alltid till de som behövde; En dag när hon fastade kom en tiggare till hennes boende och frågade efter mat. Hon sa till sin tjänsteflicka att ge den lilla brödbiten de hade till tiggaren, tjänsteflickan svarade att då skulle det inte finnas något för Aishah att bryta fastan med. Aishah sa att hon skulle hjälpa den hungriga kvinnan, och att det andra ordnar sig sen. Sannerligen ordnade det sig, någon skickade en skål med kokt kött till henne och Aishah sa till tjänsteflickan att Allah hade gett henne något som var bättre än det hon hade gett bort.


Hon hade ett väldigt gott hjärta och hade mycket lätt för att falla i tårar. Vid ett tillfälle kom en tiggande kvinna till hennes hus, bärande på två små barn; Aishah hade bara tre dadlar vilket hon gav till kvinnan. Kvinnan gav varsin till sina barn och började äta en själv. Ett av barnen åt upp sin del mycket snabbt och tittade på sin mamma när hon åt sin. Kvinnan klarade inte av att se hennes barns hunger och tog ut dadeln ur munnen och delade den i två delar och gav till sina barn. När Aishah såg denna hjärtekrossande scenen kunde hon inte kontrollera sina tårar.


Aishah var en ärbar, ren, och from kvinna, men ändå lyckades hon inte undkomma hycklarnas skvalleraktiga och ondsinta handlingar. I månaden Shaban, 5: e Hijrah, så ledde Mohammed Guds frid och välsignelse vare över honom den muslimska armén mot Qaeed och Aishah var med. Hon var en mycket liten och smal 14 årig ung kvinna, och hon hade lånat sin systers Asmas halsband. På vägen tillbaka slog armén läger och Aishah gick ifrån lägret för att uträtta sina mänskliga behov, plötsligt insåg hon att hon hade tappat hennes systers halsband och gick tillbaka för att leta efter det. Lyckligtvis hittade hon den efter en lång tids sökande, när hon kom tillbaka till lägret insåg hon att de hade åkt. Vanligtvis brukade kvinnorna, som var avskilda från männen, gå in i en slags bärstol och dra för draperiet. Sedan brukade männen som ledde kamelerna lyfta upp bärstolen på kamelens rygg. Eftersom Aishah är var väldigt lätt så märkte ingen att hon var borta.

Aishah som nu var ensam satte sig ned och väntade på att någon skulle märka att hon var borta och gå tillbaka för att leta efter henne. Safwan bin Muattal som hade ansvaret om att kolla om det var något som hade glömts kvar, hittade Aishah sovandes på marken. När Aishah hörde honom vaknade hon och gick upp på kamelen, och Safwan hade flyttat på sig så hon kunde göra det. Nästa dag kom de ikapp armén, och Aishah gick av kamelen framför alla folk, detta var något som gjorde att hycklarna började baktala Aishah och säja att hon var en lösaktig kvinna och att hon hade en tvivelaktig karaktär.


Profeten blev naturligt upprörd över anklagelserna till hans favorit fru, även Aishah blev upprörd och bad Mohammed Guds frid och välsignelse vare över honom att få tillåtelse till att hälsa på sina föräldrar, när hon kom till sina föräldrar började tårarna rinna, hennes mamma försökte trösta henne genom att säga detta endast var rykten från avundsjuka människor eftersom hon var Profetens Guds frid och välsignelse vare över honom favorit, hon rådde henne att ha tålamod så skulle nog allt klarna upp igen. Efter tre dagar när Aishah satt med sina föräldrar kom Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom och sa till henne på ett fint sätt att om hon gjort något fel skulle hon be Allah om förlåtelse. Efter detta försvann tårarna från Aishah och hon frågade sin mamma om att få svara på Mohammed Guds frid och välsignelse vare över honom, hon var tyst med tårar i ögonen, så Aishah frågade sin pappa, Abu Bakr, om tillåtelse till att tala till profeten Guds frid och välsignelse vare över honom, även han var tyst. Så tillsist sa Aishah till Mohammed Guds frid och välsignelse vare över honom att om hon skulle förneka att hon var skyldig, skulle ingen tro henne, men att hon var oskyldig och Allah Subhanahu wa Taala visste om det. Det bästa svaret till dessa anklagelser var svaret från Yusufs fader;
"Tålamod, du sköna [dygd, är vad jag nu måste visa: ingen klagan och inga förebråelser]! Jag ber Gud om styrka att bära det svåra som ni påstår [har hänt]"
[Koranen 12:18]


Hon var så upprörd att hon inte ens kom ihåg Yusufs faders namn, Yaaqub. Vid detta tillfälle fick Profeten en uppenbarelse. Han vände sig till Aishah med ett leende och reciterade vesen;
"Det var en grupp av era egna som spred det illvilliga förtalet. Men anse inte detta som ett ont; nej, det är tvärtom ett gott för er!


Var och en av dessa [ryktesspridare] skall stå till svars för sin del i denna synd och den av dem som bär huvudansvaret har ett hårt straff att vänta.

Alla troende män och kvinnor borde - då de hör sådant [tal] - tro det bästa om varandra och säga: "Detta är en uppenbar lögn." Varför [har ni] inte [krävt] fyra vittnen som stöd [för anklagelsen]? - Eftersom de inte hade vittnen är det nu de som inför Gud är lögnare.


Om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er i detta och et kommande livet, skulle förvisso ett hårt straff drabba er för allt [förtal] ni sprider, då ni tar upp era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting.

Om ni ändå hade sagt, då ni hörde [ryktet]: "Det är inte rätt av oss att tala om detta. Stor är Du i Din härlighet - detta är avskyvärt förtal!"


Gud varnar er för att någonsin återfalla i denna [synd] om ni är [sanna] troende. Gud klargör [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis.


De som gärna se att skamligt förtal sprids mot de troende har ett plågsamt straff att vänta i denna värld och i det kommande livet. - Gud vet, men ni vet inte [hela sanningen].

Ja, [vad vore ni människor] om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er och inte i Sin barmhärtighet ömmade för er? TROENDE! Följ inte i Djävulens spår! Djävulen uppmanar dem som följer i hans spår [att begå] skamlösa handlingar och det som strider mot rimlighet och förnuft.

Om Gud inte hade visat er godhet och förbarmat Sig över er, skulle ingen av er ha kunnat rena sig; men Gud låter den Han vill växa i renhet. Gud hör allt, ser allt."
[Koranen 24:11-21]


Aishah hade blivit hedrad med koran verser, där Allah bevisade hennes oskyldighet. Vilket blev till en stor glädje för henne och hon tackade Gud.


Efter detta fick Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom en ännu större respekt för Aishah, han älskade henne oerhört mycket.

Vid ett annat tillfälle var Aishah med på en resa med Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom. Hennes pappa och många män var med dem och ännu en gång föll hennes halsband av. Några kompanjoner skickades ut för att leta efter den, men den hittades inte. Detta ledde till att när gryningsbönen kom in, fanns det inget vatten. Kompanijonerna sa att detta var på Aishahs ansvar eftersom de fick leta så länge efter halsbandet. Vid det tillfället kom en uppenbarelse till Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom;


"TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i omtöcknat tillstånd, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger. [Gör det] inte heller i ett tillstånd av stor rituell orenhet, utan skölj först hela kroppen; undantagna är de som befinner sig på resa. Om någon av er ä sjuk eller befinner sig på resa eller just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud utplånar och förlåter mycken synd"
[Koranen 4:43]


Efter detta blev samma personer som hade kritiserat henne glada, och tackade Allah. Denna vers underlättar mycket för muslimer, i både nu och dåtid, vilket Aishah hade vart källan till.
Aishah återberättade att hon var stolt att när det var hennes tur, i hennes boende, i hennes knä, som Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom gick bort. Hennes bror Abdur-Rahman kom vid detta tillfälle med en miswak, en slags tandborste som är en kvist från ett träd, i sin hand, så tittade Profeten Guds frid och välsignelse vare över honom längtandes på den. Aishah förstod att han ville ha en och frågade sin bror om han kunde dela med sig en. Han gav den till Aishah och eftersom den var lite hård, gjorde hon den mjuk med sina tänder och gav till sin älskade man. Mohammed renade tänderna med den och hade en hand i en skål med vatten, han tvättade hans ansikte om och om igen medan han sa:
"Det finns ingen värd dyrkan förutom Allah, sannerligen har döden sina smärtor"
Sedan pekade han uppåt med sin hand och sa;
"Mot den bästa vännen"


Hans själ lämnade fängelset, den världsliga kroppen.
Aishah själv lämnade den världsliga existensen för paradiset år 58 Hijirah den 17 Ramadan, 66 år gammal.


"Till Allah tillhör vi, och till Honom återvänder vi."
Hon begravdes i en begravningsplats i Medina, Jannatul Baqi. Abu Hurairah ledde begravningsbönen, Abdullah bin Mohammad bin Abdul-Rahman bin Abu Bakr Siddique och Abdullah bin Abdul-Rahman bin Abu Bakr Siddique sänkte ner henne försiktigt i graven.
"[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! Stig in med skaran av Mina tjänare! Stig in i Mitt paradis!" "
[Koranen 89:27-30]

 Jag bara älskar den här berättelsen om profeten mohammads(saw) fru

KHADIJA (radhiallaahu anha)

Av: två konvertiter

Hon(ra) var den främsta kvinnan i världen i sin tid och bland stammen Quraish. Khadija(ra) växte upp med gott uppförande och blev känd för sin klokhet och vishet. De uppsatta männen ville gifta sig med henne(ra). Hennes(ra) första make hette Abu Hala och med honom fick hon(ra) döttrarna Hala och Hind. Efter hans död gifte hon(ra) sig med Atiq bin A'ith bin Abdullaah Almakhzarmi, men de skildes efter en tid. Efter detta tackade hon(ra) nej till alla frierier hon fick, vilka var många. Hon(ra) ville ägna sitt liv åt att ta hand om sina döttrar och om sina handelsaffärer.

Vad gäller handeln brukade hon(ra) anställa män så att de kunde sköta det åt henne. Och det var när hon(ra) hörde om profeten(saws), att han(saws) var sanningsenlig, pålitlig och av god karaktär, som hon(ra) sände ett meddelande till honom(saws) om att hon(ra) ville anställa honom(saws) och att han(saws) skulle åka till Syrien med en pojke som hette Maysara. Hon(ra) erbjöd honom(saws) lön mer än någon annan fått. Profeten(saws) accepterade och gav sig iväg. Allaah (swt) gav honom(saws) sådan framgång att Khadija(ra) såg att den var speciell. Khadija(ra) tyckte om hans(saws) karaktär och hon(ra) insåg att han(saws) inte var som alla andra män. Det fick henne(ra) att fundera på giftermål, men hon kände sig osäker då hon(ra) var 40 år och han(saws) 25 år. Sedan tänkte hon(ra) på hur hennes stam skulle reagera då hon(ra) precis tackat nej till Khattab.

En väninna till henne, Nafisa bint Minbah, hälsade på Khadija(ra) en dag, då de diskuterade detta och Nafisa lugnade hennes oro och osäkerhet med att påminna henne om att hon är vacker, rik och av god familj. När Nafisa lämnade Khadija(ra) gick hon direkt till profeten(saws) för att tala med honom(saws) om giftermål med Khadija(ra).

Profeten(saws) brukade göra dyrkan i grottan Hira' en månad varje år och detta var det bästa han(saws) visste. Det här pågick tills han(saws) fick den första uppenbarelsen i månaden Ramadhan. Efter sitt första möte med Jibreel(as) gick han(saws) hem efter fajr(soluppgången) till Khadija(ra) och var rädd för vad som höll på att hända honom(saws). Det enda han(saws) sade var: täck mig, täck mig. Khadija(ra) lugnade honom(saws) med att säga: Allaah skulle aldrig överge dig... du överger inte blodsband, du talar sanning, tar hand om dina gäster, står upp för sanningen.... . Genom att hon(ra) trodde på honom(saws) fick hon honom(saws) att känna sig tryggare, lugnare och stadig. Hennes(ra) tro gick över till honom(saws). Detta var inte tillräckligt av henne, utan hon gick till sin farbrors son Waraqa ibn Nawfal (han var lärd inom de tidigare religionerna), och berättade om händelsen. Han berättade för de båda att det var Jibreel(as) som kommit till profeten(saws) och att han hade kommit till Mosa(as) tidigare. Vidare sade han att han önskade att vara vid liv då profeten(saws) blir utslängd av sitt folk.

Waraqa skrev en dikt om detta och om hur mycket han ville vara med under profetens(saws) tid och uppenbarelser.

Khadija(ra) var den första som trodde på profeten(saws) och islam, dvs hon var den första i islam, den första att stödja honom, stå ut med all skada och lidande. Och detta var ifrån Allaah(swt), en lättnad för profeten(saws) att ha en fru som stöttade honom. Om han(saws) blev ledsen över något hån eller förnekande mm, var det hon(ra) som uppmuntrade, stöttade och underlättade för honom(saws) när han(saws) kom hem. Khadija(ra) påminde honom(saws) om de verser i quran som han(saws) lärt henne(ra) för att stärka honom(saws). Hon(ra) inbjöd andra till islam och när den svåraste tiden för muslimerna kom stod hon(ra) stadigt vid hans(saws) sida. När Allaah(swt) tog Alqasim och Abdullaah visade hon(ra) stort tålamod och bad om belöning för det.

Khadija(ra) bevittnade den första kvinnliga martyren i islam, Someya(ra), bli torterad till döds. Och hon(ra) sade farväl till Ruqqayyah(ra) när hon skulle göra hijra(utvandra) till Habasha(idag kallad Etiopien) med sin man Othman(tredje khalifah ra) för att skydda sig ifrån polytheisternas skada och förtryck. Hon(ra) bevittnade alla profetens(saws) situationer under sin inbjudan till islam, vilket ledde till olika prövningar. Hur han(saws) nekar till alla billiga förslag att sälja sin religion. Han(saws) stod envist fast vid sanningen och gav sig aldrig. Muslimerna bojkottades av Quraish i tre år. Hon(ra) var tålmodig och ville endast ha belöning av Allaah för sitt tålamod. Khadija(ra) dog tre år före profetens(saws) hijra.

Hon(ra) var den visa frun, som beräknade situationerna på bästa sätt och gav av sig själv det som gjorde Allaah(swt) och profeten(saws) nöjd. Och på det viset var hon(ra) värdig ett hus i paradiset, där hon inte behöver höra skrik eller oljud. Profeten(saws) brukade säga: Den bästa kvinnan i den(paradiset) är Maryam bint Imraan och den bästa kvinnan i den är Khadija bint Khuwalid.

Subhanaka allahumma wa bi hamdika ashhadu an la ilaaha illa anta astaghfiruka wa atubu ileik

Fredagsbönen

Bismillahi ar-rahmani ar-rahim.

Dagens khutba handlar om vad som gäller angående Al-Djumu'ah, fredagsbönen.

Allah (Subhanahu wata'ala) säger i den Heliga Koranen i Surat Al-Djumu'ah(62) vers 9--11:

"Troende! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där Guds namn åkallas; detta är för er det bästa - om ni bara visste! 10 Och när bönen är slut skall var och en gå tillbaka till sitt för att söka det som Gud i sin godhet beviljar honom. Och ha alltid Gud i tankarna, för att det skall gå er väl i händer. 11 Men om människorna blir varse ett tillfälle att göra en vinst eller att få en stunds förlustelse, bryter de upp från bönen och lämnar dig Muhammad stående i predikstolen. Varna dem och säg: "Det som väntar er hos Gud är bättre än ytliga förströelser eller ett tillfälle att göra en vinst; ingen sörjer bättre för de sina än Gud".

1/ Salat Al-Djumu'ah är obligatorisk för varje muslim och det är haram, förbjudet att avstå från Salat Al-Djumu'ah om man inte har ett riktigt skäl som t ex att man är sjuk. Profeten(SAW) säger att Salat Al-Djumu'ah är obligatorisk för varje muslim.

2/ Det är helt förbjudet att prata med varandra under khutbah om vad det än gäller, man får inte ens göra tasbih dvs säga "Subhan Allah..", inte ens hälsa på varandra. Man skall lyssna på khutbahn oavsätt om man förstår språket eller inte. Profeten(SAW) säger den som pratar på en fredag när imamen predikar, den är som en åsna som bär böcker. En åsan kan inte läsa och därför inte tillgodogöra sig den visdom som finns i böckerna. Dom vet inte vad Al-Djumu'ah är, inte vad khutbah är och kan inte få del i dessa belöningar. Den som säger till den som pratar att han skall vara tyst går själv miste om belöningen för denna Djumu'ah.

3/ Om någon kommer in i moskén och ser imamen stå vid mimbaren och predika då kan han göra tre lätta snabba rakat.

4/ Man skall inte störa eller trampa på muslimerna för att man skall placera sig på den första raden.

Enligt en hadith såg Profeten(SAW) en man som trängde sig bland muslimerna och han sa till honom: "Sätt dig ned! Du har gjort dom illa." Vill man sitta på första raden får man komma i god tid.

5/ Man skall göra ghusl inför Salat Al-Djumu'ah. Profeten(SAW) säger Ghusl är obligatorisk för varje muslim och att klä sig i dom finaste kläderna och bästa kläderna man har och att om man har en god parfym skall man parfymera sig.

6/ Man skall komma i god tid till moskén så att man inte väntar till imamen går upp i mimbaren. Profeten(SAW) säger i en hadith: Den som gör ghusl på fredagen och kommer i god tid till moskén får belöning som motsvarar att han har slaktat en kamel som offergåva. Den som kommer därefter får belöning som motsvarar att han har slaktat en ko som offergåva. Den som kommer därefter får belöning som motsvarar att han har slaktat en lamm som offergåva. Den som kommer därefter får belöning som motsvarar att han har slaktat en höna som offergåva. Den som kommer därefter får belöning som motsvarar att man har givit ett ägg i offergåva. När imamen går upp i mimbaren kommer änglarna in i moskén för att lyssna på khutban. Innan står änglarna utanför moskén och registrerar alla som kommer och vilken tid dom kommer.

7/ Varför är fredagen annorlunda än alla andra dagar? Profeten(SAW) säger. Fredagen är den bästa dagen som solen kan skina på. Varför är det den bästa dagen? Det är för att Adam skapades på en fredag, han gick in i paradiset på en fredag, han fick lämna paradiset på en fredag och han dog på en fredag. Domedagen kommer också att bli på en fredag. Om man ber Allah(Subhanahu wata'ala) om något på en fredag klockslaget har inte någon betydelse så beviljar Allah (Subhanahu wata'ala) detta om det man ber om inte är haram. As-Salamu alaikum

Jag vaknar som jag alltid gör. ber alltid bön varje natt. mycket sällan som Jag inte gör det. nu kan jag inte somna om. så jag logga in här .Jag ska lägga in en ny bild på  snökonsten.

Jag lägger occkså in en annan kutba som dom har läst upp i mosken.

(man kan finna en del av dom på internet. på olika sidor för islam)

KUTBA

Att tala sanningen

Bismillahi ar-rahmani ar-rahim.

Allah (Subhanahu wata'ala) säger i den Heliga Koranen: "Troende, frukta Gud i ert tal och i era handlingar och håll samman med dom som älskar sanningen".

Profeten (SAW) säger: Håll er till sanningen. Sanningen visar vägen till goda handlingar och goda gärningar visar vägen till paradiset.

Vad betyder sanning? Sanning betyder att våra handlingar stämmer överens med vårt tal.

Allah (Subhanahu wata'ala) tillrättavisar dom som gör annorlunda än de säger.

Allah (Subhanahu wata'ala) säger i den Heliga Koranen: "Troende, varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Gud att era ord inte stämmer överens med era handlingar".

Profeten (SAW) kallar dom hycklare(munafik) som lovar något eller säger något och inte uppfyller det. En hycklare kan beskrivas i 3 punkter:

1. En hycklare håller inte vad han lovat.
2. När en hycklare talar säger han inte sanningen.
3. En hycklare är oärlig.


Bröder och systrar! Den högsta sanningen är att vara uppriktig mot Allah (Subhanahu wata'ala). Vi tar ett exempel:

Bukhari berättar om Anas, Profeten (SAW)s tjänare. Anas farbror, Ibn Alnadir var inte med Profeten (SAW) i Bader-kriget. Han blev ledsen och sa: "Det är det första kriget där jag inte var med." Han svor: Om det blir ett krig till så skall Allah (Subhanahu wata'ala) få se vad jag skall göra." Året efter kom han med Profeten (SAW) till Uhud-kriget. På vägen mötte han Said Ibn Malik som frågade: "Vart är du på väg Anas?" Anas svarade: "Vid Allah (Subhanahu wata'ala) jag känner en doft från paradiset." Han krigade tills han blev dödad och hans kropp hittades med mer än 80 svärdshugg och man kunde känna igen honom endast på ett märke på fingrarna.

Allah (Subhanahu wata'ala) har berättat följande om honom i den Heliga Koranen: Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som dom har avgett inför Gud. Av dom har några fått ge sina liv och andra avvaktar sin tur utan att vackla i sin beslutsamhet.

Ett annat exempel om sanningen. I Khaibar-kriget blev en man muslim efter det att Profeten (SAW) hade intagit den första fiendefästningen. Profeten (SAW) delade krigsbytet, som tagits från fienden, mellan soldaterna. När han skulle ge den mannen som blivit muslim hans del ville han inte ta emot den. Han sade: "Mitt avtal med dig var inte att jag skulle få del av krigsbytet utan att jag skulle få en pil i pannan så att jag dör och kommer till paradiset.

När Profeten (SAW) skulle inta den andra fästningen hittades mannen död. Han hade dödats med en pil i pannan på det ställe som han hade önskat.

Profeten (SAW) sade om denne man efter att han hade torkat bort sanden från hans panna och ansikte: "Han var ärlig mot Allah (Subhanahu wata'ala), så Allah (Subhanahu wata'ala) uppfyllde hans önskan och gjorde honom till martyr."

Bröder och systrar! Fördelarna med sanningen är att man kommer till paradiset och att Allah (Subhanahu wata'ala) godtar vår bön (du'a). Ett exempel på detta.

Gudsförnekarna hade tagit Sahabi Asem ben Thabit (Må Allah vara nöjd med honom) tillfånga. En kvinna bland gudsförnekarna svor att hon skulle dricka sprit ur hans skalle. Han hörde vad den kvinnan sade om honom. Han sa: "O Allah jag har bevarat din religion så skydda min kropp." När gudsförnekarna hade mördat honom skickade Gud en svärm med getingar för att skydda hans kropp så att de inte kunde hugga av hans huvud. Dom sade: "I kväll kommer getingarna att försvinna så att vi kan hugga av hans huvud och sälja det till kvinnan." Men Allah (Subhanahu wata'ala) lät ett kraftigt regn falla och vattnet förde bort hans kropp så att gudsförnekarna inte visste vart kroppen tagit vägen. Så Allah (Subhanahu wata'ala) hade godtagit hans bön (du'a) så att den gudsförnekande kvinnan inte kunde genomföra det hon ville.

As-Salamu alaikum