Jag skrev dessa dikter  för många år sen och jag tänkte att de kanske kan ge någon tröst!!!!!

Jag skrev dem åren 1991-1995

personer jag känner och personer jag inte känner.

 VYKORTET

Det skrivna ordet, som en duva som aldrig nådde fram.

Tysta ord som aldrig fick tala.

Gömda i glömska  i takt med tidens fotsteg.

 Ögon som inte kunde sluta gråta, ett hjärta som inte kunde skuta känna

....ett hjärta som gör ont.

tystnaden omkring..

tjejen som alltid är glad

Benen fulla med spring

ögonen fulla av skrat

i tystnaden hör jag hur mitt hjärtas slag

Tysta oron djupt inuti

andetagens flämtningar.

En dvala sluter sig om mig likt en ullefilt en varm sommardag.

luften omkring mig är som tung kväve.

 på utsidan en clown men inuti flödar floder av tårar.

Ensamheten gör sig påmind igen och den skvallrar  om en svunnen tid av lögner och svek.

skriven av mig

Jag ville öppna alla möjligheter men byggde istället höga murar.

jag ville stanna men fortsatte gå.Jag ville ropa

men ingen förstog.

 Ingen lyssnade på mina tysta skrik

Tankarna snurrar

Människor flyr

jag har fångat något som jag gömt

Något som jag trodde var glömt

Förtroende

Farligt att känna förtroende

sveket lurar bakom.

Farligt att röra vid någon för händer skadar!!!

skriven av mig själv.